Funderingar...

Sitter lite och funderar på hur jag ska gå tillväga vid min nystart 1 januari... Gick ju så bra för mig förra gången med att räkna points och undvika kolhydrater. Kanske ska man köra på det igen? Fast jag gick ju iofs upp allt jag gick ner plus lite till så det var ju inte så roligt...

2 gånger i mitt liv har jag gått ner 10 kr för att sedan gå upp dem igen... Suck! Varför ska det vara så jobbigt?

Aja, har ju några dagar kvar att läsa på och suga lite på den karamellen... Men det ska iallafall bli skönt med en nystart! Nyår har alltid fungerat bra som en start för mig! Motivationen brukar ligga på max då :)

Ska sätta upp lite belöningsmål också, saker jag får göra eller köpa om jag lyckas gå ner :) Det blir nog bra det till slut!

Köpte ju ett medlemsskap i aftonbladets viktklubb, kanske ska ge det en chans till och kombinera det med points och LCHF? Haha om någon har en mirakeldiet, DELA MED ER ;)

Nyårslöfte

Ja de får bli en nystart som vanligt... Men förra gången jag startade efter nyår gick det ju ganska bra endå? Vi gör ett nytt försök. Suck, brukar inte ens aptit och sötsug försvinna när man har gjort slut? Vill man inte bara ligga i sängen och dö då utan att tänka på mat? Kul för dem som har det... Inget gott verkar hända mig...

Livet suger så jävla hårt :'(

Behöver verkligen få skriva av mig just nu... Det har hänt något som suger helt sjukt stenhårt, något som jag aldrig aldrig aldrig trodde skulle hända :(

Jag och min pojkvän sen över 4 år tillbaka har bestämt oss för att avsluta vårt förhållande vilket verkligen suger!! Jag är så jävla ledsen och knäckt och jag vet fan inte hur jag ska ta mig igenom detta... Visst, det var ett gemensamt beslut då det inte finns några känslor kvar i vårt förhållande men det gör så jävla ont endå att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen...

Han är min bästa vän i hela världen och bara tanken på att inte få tillbringa hela mitt liv med honom typ krossar mitt hjärta i tusen miljoner bitar :( Vi har sagt att vi ska fortsätta vara bästa vänner för alltid och fortsätta att träffas ofta och så, men alla som jag hört säga sånt har sagt att det aldrig håller, och det tar verkligen kål på mig... Kommer aldrig kunna släppa honom <3

Han är (var...) min första pojkvän och just nu känns det bara förjävligt :'( Hur tar man sig igenom en sån här sak? Jag hoppas så himla mycket att vi är annorlunda än alla andra, att vi klarar att hålla kontakten och vara samma vänner som vi varit under de här 4 åren. Tanken på att inte kunna ringa honom när jag vill och prata av mig eller dela med mig av något går inte ens att tänka...

Allt känns bara så sjukt overkligt och tajmingen är helt fel! Kul att det är jul i samma veva och att jag skriver min jävla C-uppsats, det här kom verkligen riktigt riktigt olägligt... Jag har en klump i magen som vägrar att försvinna och det här kommer fan att krossa mig... Bra slut på 2009, och mitt nyårslöfte att gå ner, ja jag minns inte ens hur mycket gick ju käpprätt åt helvete... FAN!

Det enda bra just nu som har hänt är att vi får tillbaka ett nytt kylskåp på garantin, jippie...

</3

RSS 2.0